att gå ut på smärtstillande

en vakt. han ler. är larry. stämpel: VIP. jag tänker får alla den eller bara vi. får vänta i garderoben. en whiskey ställs framför mig. tänker: lovade pappa att inte dricka whiskey. vänder mig om för att säga det. där är ingen. jag har huvudvärk tänker jag. jag öppnar min väska för att ta upp en alvedon. när jag öppnar pillerburken och skakar små vita tabletter i olika former i min hand ser jag en tjej som tittar på mig. jag ser ned i handen igen och tar en oval tablett. jag sväljer den med whiskyn och ser upp; tjejen ser fortfarande på mig och viskar något till sin kompis. fitta. charlie är inte alls dj ikväll. det är någon jag inte vet vem det är som bara spelar halva låtar. jag dansar lite granna med j. min whiskey är slut. fan. ska inte alls beställa en till, skall beställa red bull men jag hinner inte säga någonting innan micke ställt fram en jim beam till. det känns som att jag hänger nedanför bardisken. med huvudet mellan den där stålstången och själva bardisken. fast. på något sätt tar jag mig mot uteserveringen för att röka. ansikten flyter förbi. någon rör vid mig. svagt noterar jag att jack rabbit slim's twist contest spelas. tänker att jag kanske borde dansa lite. går till uteserveringen istället. där är björn som ler mot mig. jag vänder mig om och ser i ögonvrån hur han knuffar på en människa bredvid honom och pekar på mig. en stråle av hopp går igenom mig och jag tänker: det kanske är filip? men när jag vänder mig dit igen är det inte filip, bara någon annan, och björn ler mot mig igen och jag ler tillbaka och tänker, jaha, nu tycker han om mig, och tänker att fan det vill jag inte alls men kroppen protesterar inte utan flirtar bara tillbaka. autopilot. jag tänder en cigarett på en tändare som någon håller fram. den smakar illa. jag fryser och har ont i halsen. jag borde gå hem. jag tar en till alvedon. jag snörvlar. när jag blåser ut rök tänker jag på att folk säger att jag röker som nicole kidman. det känns bra.

bara talang. att skriva utan att tänka. om jag har talang är det här bra. detta är bara ett tankeförlopp. fast jag skriver oftast annorlunda; jag anstränger mig. det blir nog bättre. fast detta är soft. sanningen. men sanningen är ful och därför behöver vi litteratur som är konstlad och roligare att läsa. fuck it nu.

en trappa. är rund. har ont i huvudet. varför får jag inte skriva med tankar FÖR DET ÄR FULT jaha okej. ja vad fan det här är ju bara bullshit, det är inte ens svårt, det är klart att jag inte kan tjäna pengar på det. jag avskyr författare som tjänar pengar på bullshit. sara villius till exempel. jag älskar hennes skrivande men det är inte så att det är svårt. alls. hon borde inte få lika mycket cred som för en roman, det är så otroligt stor skillnad i anstränging mellan dem.

jaja jag har valt själv blablabla shut the fuck up FITTA jag har inte alls valt själv det är ett behov.

EDIT: Nu ar det skitmanga som hittat hit genom att googla Sara Villius och jag maste bara fortydliga: jag alskar, alskar, alskar hennes bocker, de ar fantastiska, de har jattemycket att gora med varfor jag ville borja skriva overhuvudtaget. Jag avskyr henne inte alls. Ovan ar exempel pa ocharmig kreativ samt moralisk svacka. Sara, I love you. Slut pa fortydligande.