Lärdom ett om Fars Dag (och kvällen före)

Skall du gratta din pappa med frukost på sängen: sup hårt och länge. Då vaknar du frisk och pigg och lycklig och halvpackad klockan nio och kan glädjestrålande servera honom frukost och le när han packar upp golfbollarna och småprata lite och bära ut brickan igen, och du kommer inte att behöva kräkas en enda gång. Det är inte förrän han åkt till golfbanan och du kollat på ett gammalt avsnitt av Felicity (okej det var en lögn) och ätit en halv ko som huvudvärken kommer. Perfekt.

Ska du däremot uppvakta honom med en middag gör du fan bäst i att sluta dricka klockan ett. Då slipper du nämligen att intet ont anande tro att du pallar att åka och handla och börja steka Wallenbergare och ta ett glas vin och du tycker att det är väldigt konstigt att du inte är bakis men det är väl bra och så tar du ett glas vin till och det är först när du kindpussar farfar som den akuta kräkattacken kommer, ackompanjerad av en blixthuvudvärk som sedan återkommer var femte minut under resten av kvällen, och du inser att du aldrig varit obakis; bara fortfarande full.