Day thirteen, 1:29 p.m.

All of the housemates are in the living room; except for F who is still, for the seventh day now, lying in bed eating painkillers and watching OC.

(OBS: paragrafen ovan är en väldigt rolig pastisch på Celebrity Big Brother, vilket ni är lyckliga nog att inte förstå, eftersom ni lever i ett land vari kulturutbudet bjuder på repriser av Vänner varje dag och tv-kvällens givna höjdpunkt inte är att se på medan en transa, en deprimerad komiker, en före detta Baywatch-brud, en konservativ politiker, en indiekille, en kickerskille och en Paris Hilton-lookalike diskuterar fuktkräm och djurens rättigheter i en timme).

Jag är fortfarande sjukt sjuk. Vaknar fem gånger per natt och hostar upp lite av mina lungor. Den jävla junkien i rummet bredvid mig röker marijuana hela tiden, vilket inte gör saken bättre. Dessutom är jag övertygad om att han går in i mitt rum när jag är borta och tar av mina sömntabletter. Funderar på att lägga in en hotfull lapp i burken, á la ”I KNOW WHO YOU ARE YOU FUCKING JUNKIE AND I AM ONTO YOU”.

London är vackert. Åtminstone är mönstret på mina gardiner vackert, och det är allt jag sett de senaste dagarna. Eller, who am I kidding, det är skitfult. Jag var hos doktorn i tisdags och fick veta att jag inte kunde få träffa en doktor förrän jag hade registrerat mig, och att jag inte kunde registrera mig om jag inte hade proof of adress, vilket man behöver till fucking ALLT här, och som jag inte har. Jag började grina. Pinsamt men effektivt. Den snälla damen bakom disken kryssade i rutan i alla fall och i torsdags fick jag äntligen se en doktor, som undersökte mig i två minuter och sedan meddelade att jag led av ett virus och inte en infektion och han därför inte kunde hjälpa mig. Thanks. Hade det här hänt om en vecka istället hade jag i alla fall fått betalt för att ligga och snora ned Davids lakan. En annan överraskning hos doktorn förresten: jag har gått ned fyra kilo. På typ tre dagar. Soft.


I måndags hade jag min första lektion på Portfolio Preparation for Foundation: Fine Arts på Central St Martins. Vi fick måla av en mycket frodig och mycket naken kvinna. Jag var typ bäst, which was a relief. Inte för att jag kommer bli antagen i alla fall, men ändå. Jag måste klä av alla mina modeteckningar, för det visar sig att tjejer med kläder på sig är adolescent klotter medan tjejer utan kläder på sig är konst. Oh gud vad jag hatar konst. Herregud jag kan ju inte gå på konstskola. Vi fick läxa på kursen, tills i övermorgon måste jag ha utfört min personliga och originella tolkning av en av tjugofem frågor/paragrafer skrivna av någon som heter Paul Thek. Exempel på uppgifter:

- Do you take baths or showers? Do you use perfume or deodorants? What style or look do you prefer? Are you interested in sports? Which? How often?

- Who is Roosevelt? What is action painting? Pop art? The louvre? What language do you speak? Spoken at home? What religious articles do you have in your home? In your family home?

DETTA ÄR INTE ETT SKÄMT. Hur fan vill han att jag ska göra ett konstverk om någon av dessa frågor? Det är ju tusen olika frågor på en gång? JAG HATAR KONST JAG HATAR KONST JAG HATAR KONST.