JAG KOMMER ATT BO I EN STAD DÄR MAN FÅR RÖKA INNE PÅ KLUBBEN

Alltså. Det var så många fuckable män på hotellet igår. Utdrag från den mentala fuck list som jag komponerade över antalet glas Moët årets sista kväll:

1. Man från Seattle med svart hår och stora fina glasögon. Så cool. Typ trettio.
2. Man från Lidingö med ansikte som Julian Casablancas.
3. Man med keps från New York. Han var ”graffiti artist” och skulle bo på Lower East Side. Jag vill göra en docka av honom. Eller fuck it, jag var bara jävligt avundsjuk.

4. Man från London med ypperlig musiksmak och mad mixing skills. Tog typ hundra år innan han spelade Chilly dock, i alla fall sa han att han gjorde det, men jag vet inte för jag var ute och rökte då. Tror jag.

Oh my oh my. Bara att tänka på dem is having my juices running down my legs. Det var en mkt bra fest. Min outfit var abfab: svart tubklänning med ballongkjol, jag såg sjukt smal ut från sidan för den var så tight, alla komplimenterade mina ben (mest ett lesbiskt par, insåg jag först när ena halvan hade hållt sin hand på min rumpa cirka tio minuter), på den S:s svarta kofta som är typ Acne, i alla fall såg det sjukt designat ut tillsammans, väldigt Marc Jacobs eller bara Louis Vuttion by whomever. Jag hängde mycket i minimalistiskt inredda hörn och utgjorde snygga modereportagebilder. Ja fan, vad snygg jag var.

Jag träffade en kille som såg ut som Julian Casablancas i ansiktet. Ja fan vad snygg han var. Men ingenting blev det, för jag är en fitta. Mitt nyårslöfte ska bli att sluta kalla mig själv för fitta hela tiden. Not nice. Men iaf, han såg ut som Julian i ansiktet men var typ brat. Hade hus i Båstad. Precis som jag, jaja. Men jag råkade prata med en mycket coolare kille, vilket var totalt onödigt eftersom han inte var lika snygg och typ trettio och gift, helvete, varför gjorde jag det, Julian blev tydligen ledsen och gick in och sa till An att jag bara ville socializa och inte prata med honom. Ngh. Varför kan jag inte bara ligga med en snygg kille, varför måste han vara cool? Alltså vad i helvete han var ju fotomodell för bövelen. Extremt vacker. Men icke, jag måste prata med man från Seattle som redan har tretton alternativa tjugofemåringar med intressanta yrken efter sig. Jules blev tydligen sur. Wow. Jag gjorde en fotomodell svartsjuk. HAHA. Och sen när vi skulle på efterfest så frågade han om jag ”hade nåt på g med Seattle-killen eller?” Jag fick inte ta med mig tio pers till hans efterfest så jag drog. Fan. Jag hade rakat fittan och allting.