London's... burning?
London: anländer med sexton kilo övervikt men är för snål/puckad för att ta en taxi, ignorerar allt vett jag borde lärt mig av Razorlight och tar ett tåg via Dalston, sju spanska gangsters blänger på min snobbväska och diskuterar hur de bäst skall lyckas lura mig (jag talar tyvärr spanska, ja), situationen blir lite för hotfull och jag skyndar mig av tåget på nästa station, till deras stora förtjusning. Får gå i ungefär en halvtimme innan jag hittar en taxi som kör fel tre gånger innan den hittar min adress. Oh land of The Libertines.
Lägenheten: Väggarna är täckta med bilder från Vice Magazine samt egenhändigt konstruerade foton i samma stil (pungkulor, bröstvårtor, folk som äter märkliga saker), man får röka inomhus och folk verkar chillade.
Mina flatmates: en australiensisk tjej (Kat) som ser ut som fjorton men visar sig vara 26, ett par från Nya Zeeland: Nikki, 19, hårfrisörska samt bartender/Neil, 28, trädgårdsmästare samt marijuana addict och ett par från London: Rachel, 19, höggravid samt kedjerökare/ Will, 19, student samt fitness freak.
Första fem dagarna röker jag cirka två paket om dagen, dag sex drabbas jag av akut rökförgiftning i huvudet och influensa. Mår för dåligt för att gå på min jobbintervju den 16:e och kan bara ligga inne på mitt rum med frossa och kolla på OC. Nice. Mitt huvud väger omkring fjorton kilo och jag kan inte säga ett ord eftersom min hals är helt infekterad.
Samtidigt måste jag faktiskt leta reda på ett nytt ställe att bo på, mindre än tjugofem minuters gångväg från en tunnelbanestation samt gärna i ett område med en våldtäktsfrekvens på mindre än två per vecka. Jag vill bo i Brick Lane för jag har upptäckt världens bästa café där: enorma bagels med cream cheese och rökt lax, mjuka chocolate cookies, överdimensionerade lattes samt Fabrizio Moretti II bakom disken (gå vidare? Vad är det?). Faktiskt samma klubb som DJ:n från nyårsafton tipsade om (Café 1001), vilket jag förstod först när jag gick därifrån efter tre och en halv timme.
Har varit ute två gånger med en gammal kompis från min språkresa i Bournemouth: The Good Mixer samt Dublin Something i Camden, och Blow Up the Metro på Oxford Street. Men nu har hon åkt tillbaka till Bournemouth och jag känner ingen och mina flatmates bara knarkar hela tiden. Har aldrig varit så osugen tror jag. Hade nästan en flashback från svamparna på tunnelbanan häromdagen, jag blev så jävla rädd att jag typ började gråta. Så drogerna får vänta.
Har varit på American Apparel tre gånger. JAG BOR I EN STAD DÄR AMERICAN APPAREL HAR BUTIKER.
Ugh. Måste ligga lite stilla nu tror jag. Sitta upp är för ansträngande. Mitt näringsintag de senaste tre dagarna har bestått av cirka tjugofem koppar te med honung och citron. Ingenting annat. Jag är inte ens hungrig.
Lägenheten: Väggarna är täckta med bilder från Vice Magazine samt egenhändigt konstruerade foton i samma stil (pungkulor, bröstvårtor, folk som äter märkliga saker), man får röka inomhus och folk verkar chillade.
Mina flatmates: en australiensisk tjej (Kat) som ser ut som fjorton men visar sig vara 26, ett par från Nya Zeeland: Nikki, 19, hårfrisörska samt bartender/Neil, 28, trädgårdsmästare samt marijuana addict och ett par från London: Rachel, 19, höggravid samt kedjerökare/ Will, 19, student samt fitness freak.
Första fem dagarna röker jag cirka två paket om dagen, dag sex drabbas jag av akut rökförgiftning i huvudet och influensa. Mår för dåligt för att gå på min jobbintervju den 16:e och kan bara ligga inne på mitt rum med frossa och kolla på OC. Nice. Mitt huvud väger omkring fjorton kilo och jag kan inte säga ett ord eftersom min hals är helt infekterad.
Samtidigt måste jag faktiskt leta reda på ett nytt ställe att bo på, mindre än tjugofem minuters gångväg från en tunnelbanestation samt gärna i ett område med en våldtäktsfrekvens på mindre än två per vecka. Jag vill bo i Brick Lane för jag har upptäckt världens bästa café där: enorma bagels med cream cheese och rökt lax, mjuka chocolate cookies, överdimensionerade lattes samt Fabrizio Moretti II bakom disken (gå vidare? Vad är det?). Faktiskt samma klubb som DJ:n från nyårsafton tipsade om (Café 1001), vilket jag förstod först när jag gick därifrån efter tre och en halv timme.
Har varit ute två gånger med en gammal kompis från min språkresa i Bournemouth: The Good Mixer samt Dublin Something i Camden, och Blow Up the Metro på Oxford Street. Men nu har hon åkt tillbaka till Bournemouth och jag känner ingen och mina flatmates bara knarkar hela tiden. Har aldrig varit så osugen tror jag. Hade nästan en flashback från svamparna på tunnelbanan häromdagen, jag blev så jävla rädd att jag typ började gråta. Så drogerna får vänta.
Har varit på American Apparel tre gånger. JAG BOR I EN STAD DÄR AMERICAN APPAREL HAR BUTIKER.
Ugh. Måste ligga lite stilla nu tror jag. Sitta upp är för ansträngande. Mitt näringsintag de senaste tre dagarna har bestått av cirka tjugofem koppar te med honung och citron. Ingenting annat. Jag är inte ens hungrig.
Sorry om detta blev osammanhängande. Har cirka 38,7 graders feber och har stoppat mig full med kodein och paracetamol. JAG SAKNAR MAMMA.
Bye bye/ F.
posted by A Ayres at 9:53 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home