Sunday, April 09, 2006

"Blogga när du är hemma!"

är lätt det nya ring när du är hemma. Ja igår var roligt. Kebabstället högst upp på Shoreditch High Street får med beröm godkänt. FamilyCurtain Road får med viss tvekan godkänt: ska jag trivas på en klubb där nittio procent av männen är homosexuella och musiken som spelas är trance utan minsta spår av rock så skall jag vara redigt berusad. Vilket jag var, så all my love to Family. Jag gillar att dansa med transvestiter. Denna klubb var också i en helt annan liga än Koko (annan sport nästan) så hopp står att finna gällande framtida outfits. April 2006 kan jag vara elektrohora, sedan burleskslampa och när juni kommer kanske jag gått vidare och kan börja närma mig sextiotalsgroupie igen. Vice-puben, Old Blue Last, passerar också tack vare kall öl bra musik och min promillehalt.

Koko däremot var värre. Allt var tightsens fel. De gillade inte kjol och bara cowboystövlar istället för hotpants och knästrumpor, jag kunde känna hur de fullkomligt vrålade NEDKÖP redan när jag såg mig i spegeln innan jag gick. Saker blev inte bättre. Jag gjorde dem verkligen inte rätta, hur kunde jag någonsin? Det är samma problematik som ligger i mitt framtida förhållande med Pete Doherty, det går liksom inte att tävla med Kate. Har man en gång varit i sällskap med den yttersta eliten av supermodeller/plagg kommer ingen kväll att någonsin bli helt perfekt igen. Jag är riktigt störd över det här. Jag har för alltid överträffat mig själv. Koko var nästan inte roligt. Jag såg inte en enda penis. Jag visste att det skulle bli såhär. Eller en sak hade jag fel i. Grunderna för mina avvisningar i fredags var icke de väntade, utan: klyschiga skor, fel ölsort, en och sjuttionio samt dansk. Men någonting saknades. Ett stort hål i mig. Det jag bar överträffade inte det jag burit kvällen innan, som tidigare alltid varit fallet. Jag har alltid utvecklats. Nu är det stopp. Hur gjorde herrarna i Led Zeppelin efter att de skrivit Stairway to Heaven? De måste ju ha brottats med samma problematik? Hm. Bör nog ringa min vän Robert.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home