Tuesday, April 25, 2006

Congratulations to you both

Julia pa kontoret ska gifta sig. Igar firade vi henne. Jag var champagneansvarig. Jag kom upp med den briljanta idén att dagen sjalvklart skulle ga fortare om jag kunde vara bara lite packad, sa medan jag hallde upp glasen i kopieringsrummet passade jag pa att halsa lite A Carpentier Brut mellan svangarna. Jag skamtar inte nar jag sager att jag inte for mitt liv kunde tala engelska den eftermiddagen. Jag fick inte fram orden. Jag uttalade varje stavelse fel, men inte fan haller jag tyst, nej jag forsoker fa fram en trettiosekundershistoria och tar mina goda tio minuter i konversation med administrationschefen, snygga konsulten samt Julias framtida man. Och inte vet jag mitt basta och tackar nej till att fortsatta dricka nere pa Bond’s efter jobbet heller. Nej glatt foljer jag med och fortsatter hinka champagne pa foretagets kreditkort, stjala cigaretter av alla jag vagt kanner igen, beratta ”charmiga” anekdoter fran diverse konserter for att visa att jag minsann inte ar sa blyg som jag verkar, av misstag sitta med handen pa snygga konsultens lar i fem minuter, valta i soffan. Jag skulle satta mig ned bredvid schemalaggaren och saljkoordinatorn men gjorde en smarre missbedomning av var soffan var i forhallande till mig sjalv, med den foljden att jag satter mig pa sidan pa nagot vis och, seriost, valter. Och kan inte ta mig upp. Julias man uttalade verkligen orden did she pass out? JAG AVSKYR ALKOHOL. Och sedan nar jag val hade vett att resa mig for att ga tappar jag cigaretten ur min mun ned i scemalaggarens drink, skrattar, rycker pa axlarna, tar upp den anda och forsoker tanda en blot cigarett i omkring en minut. Val hemma i Shoreditch hittar jag en katt i trapphuset som jamar ensamt, tankte jag, sa naturligtvis vill den inget hellre an att jag ska ta den in i min lagenhet. JAG SNODDE EN KATT. Det borjade oskyldigt nog, jag stal lite mjolk av mina flatmates och hallde upp i en skal som jag tog med mig ut i trapphuset dar jag satte mig ned pa marken och borjade leka med katten, den var skitsot och bara aaaalskade mig, jag halsade glatt pa alla som passerade mig och tyckte att jag aldrig fatt sa bra kontakt med mina grannar tidigare. Jag gor allt detta i svart pennkjol och kavaj. Sedan blir jag lite trott och bestammer mig for att radda katten fran det kalla trapphuset och bar in den i lagenheten, dar jag forst far jaga den i ungefar tio minuter eftersom den springer direkt in under Elins sang. Sedan stanger jag in oss i mitt sovrum och gar och lagger mig. Katten sprallar runt lite men hoppar sedan upp i sangen och borjar spinna och jag tanker att den ar precis som min Maja hemma i Sverige. Jag har typ somnat nar kattjaveln borjar jama som en galning sa jag beslutar mig for att skicka ut den igen, gor kattattraktiva ljud och beger mig ut mot hallen. Jag oppnar dorren och ser i trapphuset varsta white trash-paret med extremt oroliga ansiktsuttryck, nar de ser mig skriker de: have you seen Tebby? och jo, det har jag ju, jag ber sa hemskt mycket om ursakt, svamlar om att jag trodde det var en vildkatt och den var sa lik min egen at home in Sweden och Gud vet vad. Jag har nu pa mig Dirty Pretty Things-linne samt stringtrosor. Paret sager att de precis skulle borja knacka pa dorrar och jag tycker de ar lite konstiga fast tanker att det kanske bara ar min katt som ar borta tre veckor i strack och sedan kommer hem som om inget har hant, sa jag ursaktar mig packat och grundligt och de sneglar pa varandra och sager att det ar lugnt, tar Tebby under armen och forsvinner nedfor trappan.

2 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Har jag sagt att jag alskar dig? (Even more than Tebby the cat. Hahahaha.)

1:45 PM  
Blogger A Ayres said...

Jag alskar dig more than Tebby the cat ocksa. Javla kappvandare ar vad han ar, bara lamna mig utan ett vagt protesterande mjau ens en gang.

2:14 PM  

Post a Comment

<< Home