Retro Riots

Sanna mina ord nar jag sager att vissa bilder fran i lordags kvall aldrig kommer att lamna mitt sinne. Jesus Amalia. Mannen I Metro Riots ver hur man festar efter en konsert. Som vore det sextiotal igen. Swingin’ London. Eller nej, Swingin’ Bristol. De vet vilka som behovs backstage, de vet att leopardtights hor valdans mycket mer hemma pa den harigaste gitarristen i varlden an pa de nyrakade benen pa en artonarig flicka, de vet att trakiga collegeomkladningsrum ar till for att mobleras om, att efterfest vid Agathas swimmingpool bredvid kor hastar och hons i bushen av bushen klockan halv tre pa natten ar varldens basta idé, att det ar roligt att brottas, att folk som tar sitt vaktjobb pa for stort allvar ber om att ofredas, att vad som sker pa turné stannar pa turné. Aven Dirty Pretty Things vet detta. Deras turnémanager, emellertid, vet inte detta. Vad han daremot vet ar hur man pa samsta mojliga satt utnyttjar den makt man tilldelats, hur man stoppar vad som skulle blivit varldens basta badefterfest nagonsin, hur man far en gitarrist i denimhotpants, leopardtights och spetsbeha att plotsligt kanna sig fornedrad istallet for fabulous, hur man forolampar sa manga fans som mojligt och rent allmant far sig sjalv att framsta som barnvakten fran helvetet snarare an nagon anstalld av de riktiga stjarnorna for att skota logistiken. Hur fabulous hade det inte varit: privat spelning vid Agathas glodande pool ute pa landet, Metro Riots och Dirty Pretty Things halvnakna i vattnet, groupiemanér i honsgarden, valta kor med Carl Barat. Vakna upp med ett poolhus fullt av NME Covers Greatest Hits. Men icke. Bandet var ramed pa det, basisten tyckte det var en stralande idé och studsade (ja, studsade) bort och bonade och bad hos barnvakten fran helvetet pa direkten, men icke. Denna turné skall saker ga propert till, bandet ar inbokade pa Travel Lodge and that’s where they’re staying. See You Next Tuesday!!!! Men anda, gitarristen i mina leopardtights med halvdan fyllestake lirkandes med laset pa min spetsbeha (den satt pa honom, inte mig), framfor sin egen far.... kanslan sitter kvar lange, som man sager. En av de sjukaste natterna nagonsin. Hata mig men backstage ar roligare nar flickvannerna ar hemma i London. Full, puckad och kat ar inte nagot jag skulle vilja att min rockstjarnepojkvan var utan mig, men dra mig baklanges vad underhallande han var. Han var som en leksak. Han gjorde allt man sa till honom. Nu later jag som personifieringen av elak manshatande respektlos vulgokvinna som bara vantar pa ett tillfalle att fa leka med och fornedra man, vilket jag inte ar; det var inte jag som jagade mig genom Anson Rooms korridorer skrikandes I am going to get you, det var inte jag som gjorde chin-ups hangandes naken i dorren till ett toalettbas (I feel I need to impress you), som viskade vulgariteter i mitt ora sittandes i mitt kna bredvid min far. I have to tell you, my reaction earlier, it was not the first time, I think about you all the time, I think you’re amazing, if I was to split with [namnet pa varldens utan tvekan vackraste kvinna], would you be there for me… Come on... Och sedan drar han fram esset ur rocknrollarmen: I’ll even write you a song!

Det har ar det utan tvekan basta jag vet. Musiker. Jesus Kristus Gud och Amalia. Musiker pa uppgang. Detta jordklots mest underhallande folkslag.