Crappy Birthday to you too (asshole)

Nej, det blev ju inte sa manga inlagg med a, a och o i. Det blev inte sa manga inlagg overhuvudtaget. Jag har haft Bank Holiday och sedan saker att gora pa jobbet (le shock). Min dator ar fortfarande sjuk, the poor thing. Jag har overlamnat den i Robin Williams fingriga fingrar. Om han kommer in ar jag bara lite orolig for att han ska kolla pa mina nagot suspekta bilder (don’t ask) eller lasa nagra Word-dokument betitlade typ ”[Vart Foretag] Good Morning”, ”Receptionists know EVERYTHING” eller ”Colleagues” (jag har fatt for mig att en konstruktiv taktik for att oversatta mig sjalv ar att borja med mina tankar). Sa det blir val bara ett inlagg den har veckan da, for jag har tagit ledigt imorgon och pa fredag for mina basta alskade darling vanner S och Ag kommer fran Stockholm for att halsa pa mig for imorgon FYLLER JAG AR. Nitton. Angest. En gang i Café laste jag om olika mans basta sexminne och en av dem sa, ordagrant: ”Nar mitt artonariga one night stand fragade vad jag tande pa och genomforde: pratade franska, sog, och svalde.” En sadan kan jag inte vara langre. Jag ar for gammal. Metro Riots har gjort en lat som heter Seventeen och som de tillagnade mig pa en konsert for ett tag sedan. JAHA TACK SA JAVLA MYCKET JAG AR BARA TVA JAVLA AR FOR GAMMAL. Fylla arton vart hart. Hart, hart, hart. Jag var plotsligt tillrackligt gammal, vilket storde mig nagot enormt. Sjutton var en mycket, mycket battre alder. Alla vet det. Seventeen heter skittidningen, inte Eighteen. ABBA vet det: dancing queen, young and sweet only seventeen. Sjalvklart hade jag angest aven nar jag fyllde sjutton: jag var inte langre sweet sixteen. Fast det varsta var nog overgangen fran tolv till tretton. Inte ens tonaring och redan en sa vacker liten kvinna. Hepp hepp, gone. Sedan blev man fjortis och det skulle talas om pubertet och utveckling och whatnot. Nej fodelsedagar gillar jag inte. Jag ska supa mig igenom de uppkommande fyra dagarna. Vi hors pa mandag. Hej hej.