Regression

Igar var som hela forra aret. Sexistiska skamt jag ler och haller kaften jag har hogklackat och sjal och ar med pappa och hans van U, alla vi ser tror att jag far betalt och varje affarsman i lobbyn dar jag sitter och vantar pa dem ognar mig uppifran och ned och kommer av sig i samtalen. De diskuterar politik och bergsbestigning fotboll och vinerna vi dricker av, inget av amnena intresserar eller ens ror mig och medan de konverserar dricker jag snabbt och mycket i varje taxi vi tar ar jag full och ser pa gatuskyltar for att orientera mig men allting kanns som en annan stad. Vid middagen sitter jag som en docka pa min stol och betraktar deras ansikten medan de talar till varandra men den kanslan detta ger mig ar inte valkommen, jag tolkar for mycket ur de korta ogonblick deras ansiktsuttryck faller och tanker att jag ser vad de egentligen kanner sa istallet forsoker jag koncentrera mig pa deras ord men de gar inte ihop, konversationen ar inte logisk, jag hor korta fragment och losryckta ord men ingenting skapar ett sammanhang dar jag kanner att jag kan bryta in och delta. Jag dricker mer vin och gar over till att betrakta manniskorna som sitter vid borden omkring oss, forsoker se in i deras relationer och tanka pa allt annat an cigaretter men alkoholkrampen i hela min kropp skriker efter nikotin och jag misslyckas, lutar mig bara lite bakat for att andas in cigarettroken fran bordet med affarsman bakom oss men nar jag lutar mig for mycket at deras hall avstannar konversationen och jag forstar att jag bor rata pa mig igen; uppfora mig. Jag atergar till bordet jag sitter vid och tanker latt over min situation min oartighet men overskoljs av ett plotsligt lugn nar jag forstar att den tavling i ord som de utfor ar inte bara acceptabel utan nodvandig och till och med betryggande; alla faktafel jag hor och alla uppenbara logner de stror omkring sig ar inte ens av relevans nar det som kommer av deras sjalvupptagenhet ar en perfekt bekvam situation for mig, ett lugn, jag behover inte prata alls inte anstranga mig nagonsin for att halla konversationen igang for med folk som alskar sin egen rost sa uppstar aldrig tystnad. Efter middagen staller de mig vid baren och betalar pianisten for att han skall spela Frank Sinatra och sedan far jag whiskey och presenter eftersom det var min fodelsedag forra veckan ingenting jag vill ha saker som faller sig passande en t-shirt fran restaurangen vi ar pa den ar for stor och skitful men nar jag haller den framfor mig sager U att den ar precis lagom stor och att alla i Paris och New York pratar om den har restaurangen hela tiden och det kanns ju bra och framfor allt far jag trojan i en snygg pase som jag bar i handen anda tills det vi kommer tillbaka till hotellet och tar hissen upp till fjortonde vaningen och gar och lagger oss.

Resten av helgen ar det bara jag och pappa och aven om vi inte kan direkt konversera sa kommer det iallafall bli battre an sahar. Och hellre grata i en Rolls Royce etc.