Work is the curse of the drinking classes

Jag kan inte vanta tills jag far vara student igen. Jag HATAR det har. Jag vet att jag har ett valdigt bra jobb jamfort med de flesta jag har omkring mig, jag har oftast valdigt lite att gora pa dagarna och ar inte utarbetad alls nar jag kommer hem, att jamfora med typ bar- och caféjobb rent antrangningsmassigt gar inte ens. Valdigt fa i min alder utan utbildning har min lon. Men dude it’s killing me from inside. Jag har absolut lagst stallning sa allt ingen annan vill deala med skickas till mig, jag ar latt minst kompetent pa foretaget men anda ges jag massa ansvar som jag inte borde ha. De staller hogre krav hela tiden, vilket ju skulle vara naturligt och positivt hade jag varit i den situationen att jag planerade avancera, men nu vill jag fan bara ta mina tio samtal om dagen och vika papper och skicka bud tills jag drar i september. Inte ringa upp konsulter i framman och helt javla kulturellt missanpassade lander, inte agera som ansikte utat och hantera alla viktiga kundsamtal, delta i moten,  schemalagga en hel javla rysslandsresa. Jag vill inte imponera, fattar ni det? Jag tanker inte visa prov pa min kompetens, jag tanker prestera minimum och sedan bli den stjarna jag ar. Nar jag blir fri. Nar jag far ha pa mig vad jag vill, nar jag kan ha hotpants sju dagar i veckan, rufsigt har nar jag vill, cowboystovlar, knastrumpor, fucking jeans. Inte vara begransad till nio procent av min garderob, ha samma top tva ganger i veckan, sta och svettas i kostym pa tunnelbanan varje morgon och fa foraktfulla blickar fran snygga tjejer i converse och rufsigt har. We are friends, ok? Det bara syns inte sa mycket.

Jag vill inte diskutera omsattning och forecasts och produktutvecklingsplaner och yadda yadda yadda, jag vill diskutera sex musik film och fashion. Kort sagt jag vill undvika krav till varje pris. Sa originellt. Maaan jag maste hitta en hook nagonstans, gora en Lester Burnham, en Ed Norton i Fight Club, bli ekonomiskt oberoende och det javligt fort. Men forst ska jag delta (”So I am expected to attend every meeting that is scheduled for the European Sales and Marketing Team?” “Yes but not only to attend, but to participate, in the meetings.”) i ett mote med European Sales and Marketing Team. Sssssucks.

Sorry male population of earth, I've gone lesbian

As sugar dissolves, it spreads happiness

Fan. Jag missade picknicken. Söp för mycket och glömde bort att det var midsommar. Sov till halv fyra och var inte ens hemma. Äckel i huvudet. Åt hamburgare till frukost vid Camden Market, springer in i bitchfransyskan och fittchefen från jobbet. Iklädd: smutsig och signerad The Kills-t-shirt, denimhotpants (ja, jag har dem på mig varje ledig dag), knästrumpor med ränder från American Apparel (I repeat), plastcowboystövlar med hål i, leopardscarf och en jävla massa pärlor och kedjor runt halsen. Svart nagellack kajal på kinderna och doft av uteliggare. Hej hej jaså ni är ute och shoppar jamen vad trevligt ja hamburgarna på Lloyds var bra jamen ni också vi ses på måndag hej hej. I Camden allting soldränkt och för varmt mina skor smälter och turister viskar kollar (why don’t you just take a picture oh wait you already did). På bussen i tjugofem minuter sedan förlust på Kick’s dricker inte ens öl (a bottle of coke please). Kommer hem ska sova men Ramsey har köpt vin så upp igen. Sju sorters sprit men inte fan drömde jag om han som ska rädda mig.

"Enjoy, this is the lightest night of the year" sade han ocksa, den pratkvarnen.

Visserligen hade han fel, det ar inatt. Fast jag firar a andra sidan ocksa fel, i morgon:


Ja, vi har ju alltid varit lite lika, jag och Jules.

I'll calm down, and I'll get over you

Hahahahaha. Yeah right I will. Jag maste bli kand sa jag kan ligga med Julian Casablancas, jag maste bli kand sa jag kan ligga med Julian Casablancas. Jag mar for daligt av att inte ga backstage. Fast jag borjar sa smatt inse, och detta ar stort, att jag inte behover, alltsa inte behover, inte inte kommer, gifta mig med nagon av de dar (Jules Fab Nick Carl Pete Adam Joaquin Jason). Jag kan nog vara alldeles stralande harmonisk och barnafodande med en man aven om hans skivforsaljning ligger under Guld (Au). PERSONLIG MOGNAD.

Fast jag tror inte ni gillar mig som harmonisk. Smakprov:

Den konsert som The Strokes gav under gardagen i Londons Hyde Park markerade for det en gang banbrytande bandet fran New York det som vi alla egentligen redan visste: de har auuuuueeeluuuaaaumuuu @!#*%beepbeepmojouncutkerrangqgroovedazed&confusedsonic !!! [trakkortslutning].

Fuck off okej att de har blivit stora stadiumrockare och i varje steg vet hur de ska skota sig de var perfekta. de spelade Walk On The Wild Side. De spelade Electrictyscape. De talade. Oh yeah you heard me right. The Strokes talade under ett set. Innan Ask Me Anything korde Nick och Julian varsta meningsutbytet, oh man this is... this is a really bad song, a song we haven't played for a while... Nick, man, I think this is a really bad idea. We really shouldn't do this. Alright. Yeah, but it'll be the last time we play it... I swear... this song is called Ask Me Anything. Julian glomde bort refrangen till Hard To Explain. Julian kramade front row. Jag var ej front row. Jag var typ fifth row. Det var jag och elvaringarna, inga andra pallade de javla gangsterungarna (seriost, what's with kids nufortiden? De slog sonder ogonbryn pa varandra (BLOD) och klamde pa varandras rumpor. Huva.). Fab dansade pa sitt trumset och kastade sig ned i publiken efter encoren. Jag ar kar i deras fyrtiofemarige manager Richard. Sjukt stylish tredelad kostym.

Ja alltsa han sa massa mer. Men jag kommer inte ihag. Men det gjorde han. Och de sag ut att ha roligt, vilket jag aldrig tidigare upplevt med The Strokes. Jo nu minns jag: man why are you so far away, this stage is far too big man, what's with all this security, I wanna get closer man (ja, han sager man sa mycket som jag skriver). De var, frankly mr shankly, publikfriande. The Strokes. Ah jag alskar dem sa mycket.

Och jag fick hora den har sommarens cover. Alla korde tu tudu tudu du tudu du tudu tudu tu tudu duuuu med Jules. Det ar coolt. Tank om jag hade fatt hora Clampdown forra sommaren. Det ska bli min nya hobby. Samla pa The Strokes sommarcovers. Shit vad for gammal jag ar.

Och! Belle & Sebastian! Trakigast och mesigast i varlden, men, det finns en och endast en lat av dem som jag tycker om, och det ar arligt min favoritlat i hela varlden, den har attio mer spelningar an nagon annan pa 25 Most Played i mitt iTunesbibliotek. Och sa spelar de den. Jag har hort Electronic Renaissance live i juni utomhus pa ett falt i Hyde Park. GA OCH LAGG ER.

EDIT: Han sjöng Franz Ferdinand! Take Me Out! I introt till Hard To Explain! I say you don't show don't move time is slow I say take me out... haha!

Outlookavund

Javla Julia. Men alltsa sahar ser min kalender ocksa ut. Egentligen. IN MY MIND.

My glow-in-the-dark with pink fat laces zebra striped Converse on

Det tog fyra ar. Sedan fann jag dem, vintage, i min storlek, pa Grand Ofr. Jag har inga rosa fettosnoren, an, men jag har mina RSASKL Knee-High Tube Socks White/Maroon.

Samt >>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>>

Det ni. KICK ASS.

Sharing is caring

Ah ha ha ha ha ha ha

Bara kom hem

Pete har spelat pa Debaser! Och jag var INTE DAR! Okej att jag bor i England men anda VARFOR VAR DET INGEN SOM TEXTADE MIG? Varfor var jag inte dar? Debaser. Debaser! Hur kan man slappa in Pete i mitt vardagsrum utan att fraga mig? Oh hujedamig vad min sensibla sida tackar min pragmatiska sida for att jag ar i London, ty hade jag varit i Stockholm nu hade jag skjutit mig i ljumsken av informationsignoransangest. Min sjalvdestruktiva sida skriker naturligtvis som en stucken gris.

Sedan ville han aldrig sluta sjunga ar budskapet som forst slar mig i ansiktet efter en snabb och katatonisk googling av pete doherty + debaser, jag klickar och moter pa aftonbladets hemsida vidare ordhugg: De kom in här vid tre och frågade om de fick spela mot att de fick några öl. Jag trodde inte mina öron, säger Jonas Fläckerud som driver klubben Fritz Corner på Debaser.

Men sedan laser jag vidare och tydligen gick det inte alls for sig att spela mot nagra ol. Nagot javla riktigt band var ju redan bokat saklart. Dett anser dock Pete vara av underordnad betydelse och vid ettiden samma kvall ar han anda pa Debaser och vinglar i en slang av dodsdomd scenavundsjuka upp pa scen och in i sangaren, sliter till sig mikrofonen och deklarerar att detta blir deras sista lat. Sangaren ar emellertid inte helt med pa noterna och spelar ganska manga sista latar, vilket leder till att Pete ater kastar sig upp pa scenen och med vald tar over, knuffar bort resten av det tidigare bandet (we’re babyshambles)och ger sig in i nagon halvdan variant av Pipedown. Instrumenten fungerar dock inte sa till slut gor han val mest jag vet inte vad, men spelar gor han uppenbarligen inte. Han kastade sig ut i publikhavet, la sig ner på golvet och slog sönder glas.Han snor nagons mobiletelefon. Han kastar damer pa golvet. Han river upp kottsar pa ryggen. Debaser tvingas stanga av elektriciteten och slacka ned, efterhand kommer ljus tillbaka och DJ:n borjar spela musik. Ingen tar langre nagon sarskild notis om Pete som sitter sjalv kvar i morkret pa scenen och slar pa instrument. Istallet beger han sig ut pa gatan dar han kastar av sig kladerna och borjar jaga kvinnofolk nedfor Skeppsbrokajen, tills ”ett manligt fan” overtalar honom att aka tillbaka till sitt hotell och ga och lagga sig. Peter, Peter, Peter. Kom hem istallet for att syssla med sadana dar dumheter. Kom hem till East End sa jag kan krocka med dig bakom George & Dragon och tyst intensivkommunicera fram att det ar bara jag i hela varlden som kan radda dig. Gor inte bort dig infor den laskiga massan manniskor som kallar sig stockholmare. Det blir aldrig bra, som du markte.

Jag hade ingenting hellre i varlden velat an att vara dar, dock.

Oh baby please kill me

Idag suger. Jag hatar min javla fittchef sa javla mycket. Jag har massor att gora men ingenting att gora. Vad jag har att gora: sortera DHL Airway Bills fran Team Global Airway Bills, satta ihop ett schema till praoeleven, boka in alla konsulter pa moten med praoeleven (de hatar nar jag ber om deras tid), lagga in nya A4 i skapen, ga till postkontoret med ett javla paket at fettokukchefen som jag hatar, alltsa inte att hans kuk skulle vara fetto, det ar han som ar fetto, vad galler omkretsen pa hans kuk har jag inga planer pa att darom kunna rapportera, nagonsin. Dessutom behover jag interagera med fransyskan och hon ar en bitch och fragade, via mail: What happened to you this morning? ... late again.... Och ingen uppdaterar sin blogg om det inte handlar om fotboll och bluaaaaa jag kraks snart pa fotboll arligt sport ar som porr roligare att utova an att kolla pa / lasa om. Jag borde vara hungrig men ar det inte for jag at jordnotssmor och drack cola till frukost. Sitter pa stol och kanner mig tjock. Solen skiner men inte fan ar jag glad for det. Jag kan namligen inte ga ut for fittchefen med bihang ar ute och jag maste vakta telefonhelvetena. Ingen vill ta samtalen jag kopplar. Jag far hitta pa logner hela tiden. I’m sorry he’s in a meeting at the moment could I take a message I’m sorry he seems to be on the line at the moment would you like to be transferred to his voicemail I’m sorry he is not expecting your call may I ask what it is regarding? Maste leta reda pa en fil at snygga konsulten som alla andra utom jag har tappat bort nagonstans och snart hatar han mig ocksa. Don’t be so self conscious sa fittchefen efter en halv flaska vin pa The Connaught wtf bitch I’m not self conscious I just hate you svarade jag inte. Jag har fula naglar men snyggt har och jag mar illa. Imorgon The Strokes. Eller inte. Cattis aker till Sverige idag Ramsey flyttar in imorgon eller kanske ikvall. Sverige – England, Sverige – England det ar ju jatteroligt vi ska kolla i lagenhet fan jag kan ju inte dricka mer. Jag ar inte INFP langre jag ar INTP. Detta kanns vid narmare eftertanke som en mycket korrekt utveckling. I am korrekt. Har ont i tanderna och handlederna. Om en vecka kommer C och J har inte vagat be om ledigt for jag har vart sjuk och ar jamt forsenad. Och dessutom har jag for varma skor pa mig idag.

Darling your head's not right

Denna eviga vanda. The Strokes i Hyde Park det ar sommar varmt vanner ska ga kommer jag se dem? Hur langt ar det mellan scenen och kravallstaketen? VIP-omrade backstagearmband backstagehets backstageangest. Inslapp tva band fran fyra jobb till halv sex. Dirty Pretty Things. The Raconteurs. Steady As She Goes. 747s. Young Knives. Pigeon Detectives (ok jag gillar nog inte dessa tre sistnamnda band, men jag kanner igen namnen, jag har sett dem live forut). Hetsaka fran jobbet i kavaj kostym komma sist till HP hamna langst bak inte se inte bli sedd men annars kan jag missa detta? Jag kan ju inte kopa biljett till detta och missa halva. Jag tror jag sager upp mig.

On: George

Jag: "Look at him, he's such a poser."
Dan: "I know. But he's good at it. That's why we bring him places."

Det börjar rycka i axeln

Brick Lane, London, lördag 17 juni 14:55. Bästa initiativet ever: någon genialisk själ har byggt en sandstrand på brickan. Rakt fram precis bakom palmen (palmen!) ligger Grand Ofr med snygga böcker hattar skor samt het israel, till höger (utanför bild) två heta samt baröverkroppade män i solglasögon som bär solstolar, rakt bakom mig bar med Corona, Red Stripe samt coronaflipflops. Ledsen om min normala cynicism och bitterhet ej lyser särskilt starkt i detta inlägg men lil bow wow jag är exalterad. Titta på bilden. Tänk mina tankar. Det finns ingenstans du hellre vill vara just nu.

Det är jag och Aisa från början, bakfulla bortom sammanhängande meningar-gränsen, men på väg tillbaka till livet efter bacon and cheese burger från 1001 + tredje Coronan på väg ned. Graffitiartisterna bakom oss släpar fram en stereo. Ej hiphop. Poolsidemusik: Everybody's Free, The Weekend, Shined On Me. Jodå. Som Aisa så väl uttryckte det: "Fan det börjar ju rycka lite i axeln". Jag är Brigitte Bardot-klädd i jeanshotpants, cowboyskärp och grönrandig knyttop. Samt perfekta Mary Janes (pictured). Vi ger efter en stund upp försöken att minnas gårdagskvällen (picknick i hoxtonparken, Budweiser, cheeseburgare, whiskey, Catch, tequila, The Kills, Violent Femmes, ben på bardisk, Thelma & Louise, ballonger, face paint, spetsa colan med medhavd whiskey inne på toaletten, fota, minnen gone, hittade i morse ett visitkort i min väska och minns att Erin Barry vill fota mig för Nylon vilket är coolt coolt coolt, men hur kom jag hem egentligen?) och koncentrerar oss på det relevanta konkreta: kvällen vi nu har framför oss. Rycken sprider sig från axeln ned till benen till armarna till shake ya ass sister. Amen typ. Jag byggde sandslott det blev grymt snyggt Aisa fotade får posta sedan. Jag tror jag drack fem öl eller sex kanske, precis lagom grundande för lördagskvällen och lagom solstekt och inspirerad gick jag hem för att kolla på Faster Pussycat! Kill! Kill! tills folk var samlade nog att fortsätta dricka. Intentionen var alltså god och att jag totaldäckade och sov till klockan tio är väl i sammanhanget bara en smärre miss. Nu ligger jag och mår illa i min sandfyllda säng och stirrar på fem par coronaflipflops och sammanlagt elva tomma flaskor av varierande slag. Ska snart, snart styra upp mig själv och duscha och städa upp sandstranden i mitt rum och äta frukost, och sedan är det Brasilien - Något Mindre Viktigt Lag på Favela Chic.

Assunto secundário/F

Yeah, but 94?!

You scored as Slut. Slut 94% Popular Bitch 75% Goth 56% Nerdy Girl 50% Athletic Tomboy 44% Loser 19% Hippy 19% Preppy Girl 6% What type of girl are you?!! created with QuizFarm.com

Quizfarm. Quizfarm! Aldrig vart på! Jag ÄLSKAR TEST. TEST ÄR BÄST.

Ingen ville gå ut med mig ikväll och varför egentligen är jag inte på Hultsfred? Seriöst så är det systemfel att jag inte är är. Min läsekrets har halverats sedan festivalen började. Everybody who's somebody was there. Me not. South Park 1007 77.5% downloaded. Jag äter Daim. Läget är lungan (men inte skokräm direkt).

Feminist Sweepstakes

Vi sitter och kollar pa England – Trinidad & Tobago i ett av konferensrummen och jag ba nej, jag maste ga och blogga. Jag ar tillbaka pa jobbet. Jag hade glomt bort att det var Team Day idag. Da hade jag ju fan kunnat, och gjort bast i att, vara sjuk en dag till. Team Day innebar namligen sociala aktiviteter. Vi sitter trettiofem pers pa stolar i rum med man talandes framfor powerpointpresentation, jag kanner mig som Galningen Gaston och nickar till hela tiden, ogonen verkligen faller samman, och sa ska vi plotsligt brainstorma i grupper om sju och jag ar elva ar igen. Jag hatar. Jag kan ej tala i grupper om sju. Men jag genomled och overlevde dagen och klockan fem var det avspark och antligen dags for ett moment jag kan och accepterar: alkohol. Tre Beck’s senare och jag ar hyfsat nojd. Vi har lottat VM-vinnande lag, man vinner femtio pund av foretagets pengar och jag fick Paraguay. Femtio pund! Jag hejar fan inte pa Sverige ikvall. Liksom jag vill ligga med kanske en och en halv i hela laget. Nu ska jag sno en overbliven lada Nasi Goreng fran lunchen och sedan ar det avspark nummer tva 20.00 pa Kick’s pa Shoreditch High Street. Jag ska nog ha American Apparel pa mig.

Feber-VM

Det är så varmt. Jag glider runt i lägenheten som en zombie, hög på smärtstillande och hostmedicin med svettigt hår och domnade ben. Det känns som att jag andas genom ett sugrör (prova igen, och håll för näsan denna gång). Kan man hosta sönder sina lungor? Jag tror min livsstil börjar komma ikapp mig. För att kunna få tio minuter i frid då sömntabletten kan verka somnar jag med tre halstabletter i munnen, detta för att lugna halsen så till den grad jag slipper kasta mig upp i sittande ställning för att hosta utan framgång var sjunde sekund. Det fungerar ju. Till viss del. Jag somnar. JAg drömmer om gamla landställen och csv-filer. Efter sju sekunder vaknar jag, och måste kasta mig upp i sittande ställning för att hosta upp tre halstabletter ur luftstrupen. De hamnar spridda runt omkring i rummet och sängen, en obestämd tid senare vaknar jag desperat famlandes efter lindring, hittar en dammig halstablett under täcket och stoppar in den i munnen. Hosta upp damm. Försöker läsa men orden flyter samman, försöker se på film men orden bränner för högt hårt på min hjärnhinna du måste ju vara frisk på torsdag säger Aisa varför frågar jag jamen då är det ju Sverige Paraguay säger hon. Överallt rödvita flaggor överallt barn byter kort överallt köp två valfria Coca-Cola tvålitersflaskor gratis VM-glas på köpet. Tröst är att Cattis ockå är sjuk. Vi har tagit ny profilbild till mig. Hon har varit på medicinrunda. Vi äter nutellamackor och dricker paracetamol- och koffeinte med honungssmak. Mer Eludril. VapoSyrup. Evian. Plenty of fluid. Jag måste ju vara frisk på torsdag.

Good night moon

Jag har hosta och kan inte sova alls. Jag dricker Evian. Jag dricker Eludril. Jag dricker Ribena. Jag dricker hostmedicin från flaskan. Ingenting gör att den jävla rethostan lägger sig. Jag lyssnar på First Impressions of Earth och läser min hemkommuns lokaltidning på Internet. Jag blogspot.com-googlar min gamla skola och lokalen där skolfesterna hölls. Betyder detta att jag håller på att göra upp med mitt förflutna? Jag ironiserar tyst för mig själv över varje formulering naturligtvis. Jag läser sektionen ”ung”. Jag hatar den där ön så mycket. Ibland undrar jag vad som hade hänt ifall jag hade haft kompisar när jag gick i skolan. Eller om det inte gått, om jag inte kunnat haft kompisar just för att jag var annorlunda. Eller om jag var annorlunda för att jag inte hade några kompisar (jag hade ju vänner, jag var inte helt ensam, men jag hade inte ett gäng, jag hade ingen jag sympatiserade med eller kunde relatera till på något djupare plan, förrän möjligtvis i mitten av gymnasiet).

Det är fullmåne. Det kanske är därför jag inte kan sova. Vara vaken på nätterna är ju dock bäst. Och om jag somnar så kommer det plötsligt vara söndag och jag jobbar dagen efter. Jag känner för att gå ut. Tomma städer är fantastiskt, när jag gick hem från någonting förra helgen så höll två män på att sätta upp grönsaksstånden på Brick Lane, men i övrigt var gatorna helt tomma. Jag hör bara fågelkvitter. Fast vara vaken i lägenheten är också bra, bäst är köket, att sitta och röka i fönstret och lyssna på surrandet från kylskåpet och stegen från grannen ovanför och det frasande ljudet från cigaretten när jag tar ett bloss. Det är fortfarande jättevarmt och malfjärilar överallt, allting är precis som det var i Lausanne förra sommaren, hett fritt overkligt avslaget obestämt men på väg.

Good morning SUNSHINE

Klockan är typ sju och jag kan inte somna om. Jag hatar fyllevakningar. Fast det är ganska fint. Det är skitsoligt. Det känns som när man var liten och vaknade före alla andra på sommarlovet nästan, helt tyst och skitvarmt och man vet att dagen kommer bli så himla rolig så man kan inte somna igen. Jag har inte kunnat yttra ett ljud sedan klockan fyra igår eftermiddag. Inte så uppskattat i receptionen. Än mindre uppskattat när jag försökte beställa i baren men filtpenna löser SOM BEKANT alla problem. Jag drack whiskey och hostmedicin. Vi hade lägenhetsvisningar (Cattis ska till Sverige över sommaren). Efter den första kissluktande hippien var vi lite tipsy. När den vackra reserverade spanjorskan kom var vi ganska runda under fötterna. När den sista och skitsnygga fransyskan kom var vi dyngraka och satt på diskbänken med drinkar i händerna, fnittrandes rökandes och sjukt bra på franska båda två. Jag gillade henne en masse. Fast Cattis kommer aldrig välja henne. Cattis råkade nämligen försäga sig igår efter några Irish Coffees. Cattis teknik: välj den fulaste tråkigaste torraste aspiranten med pengar. Cattis vågar nämligen inte välja någon jag kan tänkas bli polare med, för att undvika den möjligheten att jag ska ha en skitrolig sommar och tycka det är lite tråkigt att hon kommer tillbaka och min nya kompis måste flytta ut. Jävla helvete, jag kommer spendera sommaren med en kissluktande hippie med goatee som berättar om när han cyklade upp för berg i Vietnam och på allvar säger all that jazz.

Celsius

Sahar tidigt ar jag pa jobbet! Att vakna ar underskattat. Jag fick sitta pa tunnelbanan, jag hade tid att stanna vid en skomakare och smaprata medan han lagade mina skor (vilket ledde till att jag fick det gratis, och jag skams inte alls), det ar nastan tomt pa gatorna och ljuset ar sadar skirt och dimmigt som det ar i storstader pa mornarna. Matchar kaffelattedoft och cigarett alldeles utmarkt. Det ar sa JAVLA varmt i London. Jag har sovit utan tacke i tre natter nu. Jag drommer fortfarande om jordbavningar. Och vatten. Allting ar tryckt, avstannat, helt bedovat av hettan. Jag hor luftkonditionering overallt jag gar. Alla har flaktarna pa i sina rum. Annars ar det tyst. Till och med ljudet fran bilarna som passerar utanfor gatan trycks undan, bara brummande hors, fran flaktar lufkonditionering grasklippare datorer. Konsulter flackar runt, gommer sig for fonster, flaktar sig med rapporter.Jag dricker varm cola light. Chefen pa italienska delin var tillbaka fran sin semester igar han var solbrand han ar graharig jag ar sa glad att han ar tillbaka. Jag har uppsatt har och svart kostym och guccisolglasogon. Jag roker och ser italiensk ut. Vi at pizza for att nast hogsta chefen for hela organisationen (37 kontor i arton lander) ar har pa besok, ett sadant tillfalle da alla ater lunch tillsammans, vi gor det aldrig om vi inte har en gast eller om nagon ska sluta. Jag konverserade val. Jag ar bakfull fran tva veckors liv. Nytt normaltillstand. Skulle inte vara bakis nar nast hogsta chefen var har. Men han alskade mig anda. De hogt uppsatta alskar mig alltid. De lagre talar inte till mig om de inte maste.

Media & Modern Literature BA (Hons) (3 years full-time)

Gulp. Jag ska ga en trearig utbildning. Firm. TRE AR AV MITT LIV AR UTSTAKADE. Nar jag ar klar kommer jag vara 22. Ah vad fan det ar fortfarande fem ar yngre an Cattis och hon ar cool som fan.

Hejda helg god eftermiddag vecka

"Good afternoon. I would like to book a cab for 4 am tonight please."
"Darling, that's not tonight. That's tomorrow morning."

Stad vald

Jag sitter och dansar jag sitter och dansar. Inombords. Dopaminet gor vagen. YES. Sa javla bra kommer det bli. Jag ska ha rufsigt har hela tiden. Jag ska sitta pa cafeer med min laptop. Jag ska bli helt zenkreativ. En svart polotrojefas kommer jag definitivt att ga igenom. Dags att kopa cigarettmunstycke. Skor med snorning. JEANS. Hahaha jag kommer inte att vara receptionist i pennkjol for resten av mitt liv jag ska revolutionera varldslitteraturen for fan. HISTORY WILL BE KIND TO ME FOR I INTEND TO WRITE IT there you are.

As it was in the beginning, is now and ever shall be, world without end

Meh, alltsa. Inte ens anden i glaset eller promenad under Shoreditch tunnelbanestation kunde locka fram nagra demoner i sallskapet under gardagen. Fast i morse sag jag en man med Route 666 tryckt pa skinnjackan svaja runt Liverpool St Station, mycket misstanksamt granskande ansiktena runt omkring. Jag blinkade at honom. Han sag ut som att han skulle kissa pa sig av upphetsning. Och nar jag gick uppfor trapporna ut fran Bond Street sexton minuter senare horde jag genom !!! nagonting tjuta utav bara helvete, jag tog forvirrat horlurarna av huvudet och vande mig bakat till en enorm blinkande skylt som skrek ut: EMERGENCY DO NOT ENTER.

Scheme. In. Action. Vanta bara.

Tell me how do you afford your rock and roll lifestyle

666

Devil day. Ikvall ska vi hanga I A:s tradgard, grilla doda djur pa pinnar beratta spokhistorier dova var undergangsangest med Tequila, bli besatta och dansa konstigt runt eld. Eller Absint, mahanda. Kanns djavulskt. Ooh tank om jorden gar under. Himlen kanske rasar ned over oss. Jag far inte glomma att ta med kamera.

If I could give you one tip for the future

Screw sunscreen, guldpenna is the shit.

Killing In the Name of

JAG VILL INTE GORA DET NI SAGER AT MIG ATT GORA. Fan javla skitstovlar. Jag vill inte ringa till fucking Oman och boka in laskiga man pa moten. Jag kanner mig inte kapabel, ok?

Hade dessutom glomt att javla nya flatmaten ska flytta in idag. Jag gillar henne inte alls langre. Forra veckan var det lugnt, forra veckan accepterade jag att de andra valde henne. Jag gillade henne for att hon bott i New York och pratar ryska. Cattis gillade henne for att hon plotslig insag att hon diskuterat Mastaren och Margarita i tio minuter, utan att ens forsoka. Dimitra gillade henne for att hon ar skottsk.

Men nu har jag flyttat fran stort rum till litet rum och varldens basta Elin har akt hem till Sverige och jag vill inte ha nagon ny i lagenheten. Javla Gemma. Jag tanker sura forsta veckan.

Fast Elin har klippt mitt har fint och jag har pa mig en ny klanning och solen skiner och i morse holl en man upp en dorr at mig pa tunnelbanetaget sa jag alskar den har dagen i alla fall. Och helgen var sa bra. Puss pa varlden.

Friday Nights, Saturday Mornings

Ska vi ga ut kanske?

FUCK ART LET'S DANCE

Folk fashion gravida kvinnor pakigrannen och hans dottrar heta norrman unga kvinnor vodka Depeche Mode dans pa diskbank fulhangel i annans sang utstyrselbyten ex guldpenna knastrumpor natt. Bra fest. Sags det. Jag minns:

Alla tva timmar sena Agatha och Tasha ar snygga men spritlosa jag fyller dem hastigt liksom resten (ar full forst loser genom att skanka ut min sprit till vem som helst nyktrare an jag = manga = sprit slut fort). Rad i soffa med skandinaver vackra och tysta tills jag ser deras ringar da jag kan slappna av och relatera kommunicera. Finsk heter Sami men jag missar anda att lyssna pa Mannen I Den Vita Hatten (16 ar senare) med Lania klockan tolv (var hon dar da?). Har klackar ar tva meter har underkjol och korsett ar framgansrikt. Han ar trettiofem och jag for full for allt men tacksam efterat, det var nodvandigt. Klanningen storlek hundrafemtiotva centilong. Pa Dimitras sang skriver vi saker och telefonnummer men de flesta ritar kukar. Jag behover se pa foton for att minnas det har. Basta vanner for natten man jag aldrig sett aldrig mer kommer se men som da ar bast, bast, bast alltid till For Your Love and For Your Suite. Hans telefon ringer hela tiden han lagger pa. Jag saknar nagon men tanker inte alls ditat. Smoking kills. Mina leopardtights sitter inte pa mig de sitter pa Aly aven grismask jagarhatt kavaj med skinnslag Aly ar utkladd till ”the hunter and the hunted”. And you, he says, are the haunted. Pa min kropp skriver folk ord och ritar bilder. Pa min rygg: slut. Pa min hals: enorm erigerad kuk. Pa min arm: KNOW THIS: I LOVE U.

Sly & The Family Stone

Jag har fuckat upp tangentbordet. Helt andra bokstaver an de jag trycker pa dyker upp pa skarmen. I Gmail, Blogger och pa MySpace. Inte i Outlook och Word. Jag tror det kan vara min chef som fifflat. Tur da att man hunnit ladda ned Blogger for Word innan. MWA HA HA HA.

It's gonna be a party y'all

My place or yours?

Ikvall ska vi ha fest! I var lagenhet! Jag ar sjukt exalterad. Vi kommer ha en extrovert bog i (mina) leopardtights, en BLUEMAN (tydligen stort har i Englandet), ett rockband, en hop fashionfolk, en tjeckisk fjortonarig modell (nagon fashionkollegas lillebror), samt tillgang till hela min garderob vilket innebar DRESS UP SESSION. Det kommer bli den basta festen ever. Jag vet emellertid annu inte riktigt vad jag skall kla ut mig till, vilket beklammer mig nagot. A wild animal, obviously, sade Aly nar radfragad. Lejon, foreslog han. Jag ar mer inne pa zebra. Eller bjorn. I drakt. Obviously.

Torsdag shopping huvudvärk mardrömmar (feber)

Jag har hittat en het man nere på Brick Lane. Kort, men ändå passerandes visualiseringen av honom och hans kuk i min säng. Israel. Kanske jude. Yes. SEX. IG. Jag köpte en spansk tidning för sju pund som jag inte vill läsa. Jag tyckte den var billig. Jag har hyrt film. K-Pax. Jag är sjuk. Anmäld. Ej på jobbet. Pollys fel. Har dåligt samvete varför? Ska kanske spela biljard. Polly är här. Hoppas inte hon överstannar sitt välkomnande. Åh, Vice. Jag längtar efter första gången jag läste Vice. Men jag ska sluta romantisera naivitet. Har sju par converse nu. Utan kommentar. Känner mig lite rastlös men lugn. Tack. Lugn, lugn, lugn. Ska läsa Didion nu. Är sugen på hennes näsa. Kanske kosmetisk kirurgi. Snart. För mig.

Jag vaknade tre gånger inatt och fem gånger igår natt. Plötsligt, med (av) en flämtning. När jag vaknar sitter jag upp och hjärtat bultar hårt och fort men huvudet är fortfarande av, jag förstår plötsligt att jag måste ha varit uppe och gått, i köket, när jag ser ett glas vatten i min hand som inte var där tidigare. Jag minns bara delar av drömmarna. Jordbävningar. Jag är högst upp på tolfte våningen i huset hos pappa, nästan alla jag känner (de av vikt) är där med mig och håller i glas med champagne eller vitt vin eller andra ljusa drinkar (detta är för att skydda parketten, som är av gotländsk kärnfuru), hela huset svajar kraftigt fram och tillbaka men ingen tar någon notis. Jag kommenterar att det rör sig ovanligt mycket och att grunden måste ha blivit sämre (vårt hus svajar alltid lätt när det blåser, detta för att marken det är byggt på är mjuk och dåligt beredd, som den i Pisa), kommentarer som slås undan med en handviftning och ett leende. Jag och mina systrar är på takterrassen när plötsligt ett högt gnisslande ljud hörs och vi börjar hastigt falla framåt, längre än vad vi någonsin kommit förut, och plötsligt förstår alla, i exakt samma sekund, att vi kommer att falla helt denna gång och min syster säger likgiltigt ”så skedde det alltså till sist”. Jag ser på L och E och säger att vi skall sikta på att hamna i vattnet, inte under huset, för jag tänker att det ger oss en chans att överleva. L suckar, nickar och säger "ja, det kommer att vara svalare, en mer behaglig död.” Vi faller och jag hinner inse att jag dör innan jag vaknar.