Good night moon

Jag har hosta och kan inte sova alls. Jag dricker Evian. Jag dricker Eludril. Jag dricker Ribena. Jag dricker hostmedicin från flaskan. Ingenting gör att den jävla rethostan lägger sig. Jag lyssnar på First Impressions of Earth och läser min hemkommuns lokaltidning på Internet. Jag blogspot.com-googlar min gamla skola och lokalen där skolfesterna hölls. Betyder detta att jag håller på att göra upp med mitt förflutna? Jag ironiserar tyst för mig själv över varje formulering naturligtvis. Jag läser sektionen ”ung”. Jag hatar den där ön så mycket. Ibland undrar jag vad som hade hänt ifall jag hade haft kompisar när jag gick i skolan. Eller om det inte gått, om jag inte kunnat haft kompisar just för att jag var annorlunda. Eller om jag var annorlunda för att jag inte hade några kompisar (jag hade ju vänner, jag var inte helt ensam, men jag hade inte ett gäng, jag hade ingen jag sympatiserade med eller kunde relatera till på något djupare plan, förrän möjligtvis i mitten av gymnasiet).

Det är fullmåne. Det kanske är därför jag inte kan sova. Vara vaken på nätterna är ju dock bäst. Och om jag somnar så kommer det plötsligt vara söndag och jag jobbar dagen efter. Jag känner för att gå ut. Tomma städer är fantastiskt, när jag gick hem från någonting förra helgen så höll två män på att sätta upp grönsaksstånden på Brick Lane, men i övrigt var gatorna helt tomma. Jag hör bara fågelkvitter. Fast vara vaken i lägenheten är också bra, bäst är köket, att sitta och röka i fönstret och lyssna på surrandet från kylskåpet och stegen från grannen ovanför och det frasande ljudet från cigaretten när jag tar ett bloss. Det är fortfarande jättevarmt och malfjärilar överallt, allting är precis som det var i Lausanne förra sommaren, hett fritt overkligt avslaget obestämt men på väg.