It's better to burn out than to fade away

Sluta grat blod, folk. Detta ar perfekt.

Vad gnaller ni for? Handlar det om att det skulle finnas nagon slags kosmisk sjal i spelet, i det overmaktiga som ar fotbollen, som ar viktigare an de som spelar?

Jag skiter fullstandigt i fotboll och sjal och laganda men jag bryr mig om stjarnor. Zidane ar en stjarna, en ledare, hans skallning var ett sa stort javla fuck all till de trogflytande bakgrundsspelarmassor han har omkring sig att jag med ens glomde bort min tredagarsbakfylla och blev alldeles involverad.

Sjalviskt, ja. Barnsligt, ja. Omoget egoistiskt showoffigt och ignorant.

Detta beteende ar den direkta konsekvensen av en sjalvmedvetenhet totalt ohindrad av nagon som helst odmjukhet. Ar du Zidane ar du Zidane. Han beter sig sahar for att han kan. Redan sju minuter in i la grande finale visade han att star quality ar vad som bade gor och forgor fotbollen. Den dar javla korplobben gar in bara for att det ar Zidane som fjuttar in den, han vet vad han ar och vad som vantas och kan darav gora det mest svidande sorts mal jag kan tanka mig. Utan dessa totalt sjalvgaende maskiner som kan aga en hel plan och lysa starkare an motstandarlagets samlade front vore fotboll en ointressant sport. Samtidigt ar det en lagsport och en viss elastisk magi bor finnas mellan alla pa plan for att gora det till ett perfekt potent maskineri istallet for en ryckig och bangstyrig massa med sallsynta hojder och daremellen idel rakstracka.

Att gora varldsmasterskapsfinalen till en enmansavskedsshow ar inte moget, inte arofyllt, inte adelt. Men det ar jaaavligt punk. Zizou: fotbollens enda rockstjarna.