Lagloshet barnchock och allman rekontextualisering

Jag ar portad fran Sunday Up Market. Jag vill inte ha barn langre. I alla fall inte barn som ger bort acklig gratis juice for att sedan havda stold. Jag kan alltsa numera inte ata frukost fran fjorton olika lander och kopa zigenarsydda elefanter och femtiotalsskor fran nagons brollop samtidigt som nagon nagonstans spelar Yeke Yeke (Hard Floor Mix) fran soundtracket till The Beach. Tur att jag inte ska plugga mode, da hade jag fatt byta stad. Beroende pa den mycket stora och mycket ofarstaende marknadsagarens inflytande i trakterna kring mittre Brick Lane kan jag mojligen komma behova byta stadsdel vad det lider i alla fall, men som det ar nu vagar jag nog ga ned till 1001 for att kopa bagels anda. Utkik for affischer med mina och Aisas ansikten prydda med budskapet WANTED bor emellertid hallas.

Jag har vidare denna helg varit pa besok i Hyrule, eller en person konstant vid sina sinnens fulla bruk (aven kallad: fantasilos) skulle val sagt att jag varit i Cambridge, men for vem som helst med fyra ar i Club Nintendo star det klart att detta betyder Forest Temple och inget annat:

Jag kan inte for mitt liv forsta vem som kom upp med idén att vi inte bara skulle till Cambridge, men ocksa att malet med var gronskande utflykt var.... sjobaserat. Vi puntade. Eller snarare nagon annan puntade, jag lag i baten och kollade pa nar folk trillade i vattnet och lyssnade pa Dans falska anekdoter om byggnaderna vi passerade. Kul var en bat med turister som dockade med oss for att lyssna men roligast var nar Dan skrek till en bat belamrad med japaner, ledd av riktig guide med hatt och utbildning: ”Don’t listen to him! He’s telling you lies!” och en hel flods bittra blickar vandes mot guiden. Hehe. Jag tog dock mitt ansvar som medmanniska och bad om ursakt for honom. Sedan skulle vi upp i bergen pa barbecue hos Dans kompis, vi kopte ol och Pimm’s och rullade jointar for fullt, packade och soldasiga gar vi in i villan for att alla tre i samma sekund frysa i var rorelse: barn. Barn och potatissallad och, shocking as it may seem, en tand grill. Familjer pa filtar och dukade bord. Jag och Aisa satt i ett horn med solglasogon och luvor och drack ol sa fort vi kunde. Men morotskakan var god. Brunstige Dan latsades inte kanna till nagra taxinummer sa lange han kunde men vid elva var vi ater pa taget till London och val dar akte vi direkt till en hemmafest dar jag halvhjartat dansade till techno, drack av vad jag kunde hitta och letade efter knark. Det var inte speciellt kul.