I got away from you, I never thought I would

Har inte skrivit shit på hela helgen. Hata.

Mamma är fortfarande i Thailand. Lägenheten ser helt förjävlig ut. Jag kommer aldrig att kunna bo själv; vodkaflaskor, champagneflaskor, hela veckans DN, ciggpaket, tallrikar, konstiga saker jag fått med mig hem från krogen de senaste dagarna (ingenting levande, emellertid). Kollar ut genom fönstret, på huset mitt emot och inser: fan. Det är första advent idag. Jag borde ta fram ljusstakar och stjärnor som de mitt emot. Och pynta och ha mig. Dock en bra grej med första advent: nu får man skriva önskelista.

Jag vill ha:

Rosa och svart rutig tröja från Fred Perry
En miljon pund och ork att göra en bra portfolio till London
En inriktning i mitt liv
Svart tubögonskugga från MAC att ha på Vive La Fête

Fast det är ju om typ en vecka så det kan jag inte önska mig. Fan. Jag har inte ens inspiration nog att komma på saker folk ska köpa till mig idag. Då är det illa.

Igår var jag på Marie Laveau, Ove med skägget, Debaser, Bacchi och Ove med skägget igen. Men jag orkar inte skriva om det nu. Kanske gör det på jobbet imorgon.

Jag ska inte skriva någonting annat än min bok men det går fan så jävla illa. Förut skrev jag varje dag, minst tusen ord, ofta två. Jag har helt tappat det. Jag kommer aldrig att bli klar. Fast kanske ska öppna dokumentet nu. Lite. Av någon anledning får jag alltid inspiration till att skriva av att ha träffat min pappa (not a compliment).

Ska börja med dagens låt också. Brukade alltid skriva upp det i kalendern som blev stulen, men sen orkade jag inte att någon skulle få tillgång till hela mitt inre nästa gång de snodde min väska. Nu räcker det att ni går in på Impromptu Remarks. Dagens låt: Madonna - Oh Father. Gosh, hela Something to Remember är dagens skiva. Genius.