All I wanna do is ride bikes with you, and stay up late and watch cartoons

Jag kan inte. Jag kan inte saga intressanta saker. Jag kan sitta pa en backstagesoffa ikladd leopardtights och shorts och knastrumpor fran American Apparel och roka och ha fantastiskt har och langa ben och se javligt cool ut, se ut som nagon som ar rolig att hanga med, wild and crazy. Well here’s news for you: I’m not. Jag kan inte uppratthalla en konversation i en klubb. Jag forstar inte. Jag har ju asikter, jag har tankar, jag kan massor av bra skamt och har vida referensramar men likt forbannat hor jag mig sjalv sta och prata om indiescenen i London och bilden av svenska flickor i London och hur svart det ar att praktisera inom konstnarsyrken i London. Ar jag en trakig manniska? Det ar som nagon slags sparr som gor att sa fort jag star infor en manniska jag vill hanga/ligga med sanks min fattbara IQ-niva till cirka 62. Jag ar socialt handikappad. Asintrovert. Min psykkombination enligt Myers Briggs ar INFP. Haha! Det trodde ni inte va? (For de som inte vaxt upp med en familj vari 78% ar utbildade psykologer finns info har, detta test har min mamma utfort cirka vartannat ar pa mig sedan jag var sju, samt mina systrar, min pappa, mina systrars pojkvanner, min mammas pojkvanner, min pappas flickvanner (kanner att jag har bor infoga: de skildes nar jag var fem), jag har aldrig haft ett forhallande langvarigt nog for att fa nagon testad, seriost, nar mamma tar fram Myers Briggs-haftena vet man att det ar allvar, det ar typ det yttersta beviset pa acceptans i min familj). Sa vad gor jag? Jag super mig full och dansar tills jag inte langre kan kanna mitt huvud. Extas. Men det ar inte sa att jag traffar mitt livs karlek.

Seriost nu. Allt jag vill ar att sitta i samma rum, spela Nintendo, kunna sno cigaretter utan daligt samvete och veta att det jamnar ut sig, ha bra sex med samma person mer an tva ganger, ga ut och ata frukost pa femtiotalsdiners dar vi kan sitta i solen i flera timmar och typ lasa tidningar, dricka kaffe, roka, lagga mynt i en jukebox och lyssna pa fin musik. Vi behover inte saga smarta saker hela tiden. Inte fascinera varandra. Bara vara och vara javligt lyckliga over att kunna vara tillsammans (tralalalala och faglarna ska kvittra och blommorna blomma och godheten tar over [SMACK] shut up hippiehatande cynism). En tyst kommunikation, vi vet att vi ar sjalsfrander sa man behover inte gora sa javla mycket for att bevisa det hela tiden. Det ar vad jag vill ha. Men det ar sa javla langt borta. Ikvall ska jag till Koko igen och jag har kopt Jameson sa jag kommer bli full redan innan, jag kommer kla mig megaslampigt for det ar roligast sa, jag kommer sla bort hander fran mina intimare regioner, jag kommer att dissa trettiofem killar pa grunder som halsband, ironisk t-shirt, for kort har, ormskinsskarp och innebandy. Jag kommer vara elak mot man med gastlista. Jag kommer att diskutera tidningen Vice. Jag kommer kanske ha sex, men i sadana fall kommer jag ljuga och saga att jag ska flyga nagonstans och skicka ut honom sa fort han vaknar. Jag ar en sa elak manniska. Det rader ju heavy javla diskongruens har. Hur ar det mojligt att det kan var ett sant enormt javla glapp mellan vad man vill gora och vad man faktiskt gor? Jag har fan gatt i terapi sedan jag var elva och jag har fortfarande ingen aning.

Naja. Sa javla illa ar det inte. At least I’m getting laid.