Born to ENTERTAIN

Den har ar inte fran igar utan fran Debaser I hostas, eftersom jag glomt min kamera hos en pasktant som heter Ann-Sophie och inte gillar mig alls, sa jag ar osaker pa ifall jag kommer fa den tillbaka eller inte. Alltsa inga bildinlagg tills jag valjer att sta upp for mig sjalv och aka dit och hamta den, vilket inte lar ske inom en snar framtid. Men you get the point. It’s ADAM. Konserten igar var dock annorlunda, mycket lugnare. Bilden ovan ar tagen under Born To Run, min request den kvallen. Igar tog han inte alls lika manga requests. Han spelade inte BTR, eller ens What A Waster. Eller Who’s Got The Crack (Kimya doesn’t want me to play any Moldy Peaches songs without her). Bara stillsamma latar. Men oj oj oj, vilken entertainer. Den mannen ar fodd pa scen. Han ser ut som en talkshow host fran sent sjuttiotal (rocknroll med attiotalets glamour i sikte), har rost som en gud och sjunger om spermabeflackade lappar och sex med tjejer utan ben och hur horigt det ar att krakas upp ett kex som alla ens vanner kommit pa innan man at det. Han gor kaninhopp (inklusive oron) nar han sjunger Bunnyranch (han kan hoppa jamfota aslangt, typ tre meter, minst, hela scenen i tva hopp). Han tar upp den tjockaste manniskan i publiken pa scenen innan Bunnyranch, dansar lite med honom, smeker honom sensuellt over olmagen, blir overexalterad och drar in honom backstage. Lamnar scenen. Omkring tio minuter passerar, bandet ser nagot handfallet ut, jag skriker vralar grinar och forgas av avundsjuka inombords. Sedan kommer tjockisen ut pa scenen. Han gar fram till mikrofonen. Knackar. Borjar sjunga Bunnyranch. En egen vers far han, sedan kommer Adam ut pa scenen igen och tar over. Tjockisen gar tillbaka till sin plats (ok man, time to go down, your time is up, it’s my show alright). Sedan tar han upp tva brudar. Tva pubertetsknubbiga sma brittiska halvblondiner med for tighta klader tar han upp pa scenen, dar han forsoker lara dem kanindansen. Det gar halvbra, tjejerna hoppar mest in i varandra och instrumenten och Adam, snubblar pa sladdar, slanger med haret, tuggar tuggummi. Rattar till jeanslinningen. Det ar inte en vacker syn. Men helt, helt, stralande underbar. Jag filmade med min mobilkamera, nar min dator ar frisk igen maste jag ladda upp. Bland det basta jag nagonsin sett. Efter ett tag borjar saker dock ga nagot out of hand sa damerna placeras pa parkbanken (ja) pa scenen. Och Adam borjar flirta med den tjockaste av dem och sjunger Chubby Princess. Vrfor Adam, varfor? Jattebra eller jattedaligt, jag vet inte. Underhallande var det iallafall. Och hon verkade ta det ok. Efter omkring tre-fyra latar skickas tjejerna ned igen med pussar och kramar. Han fortsatter prata med publiken, skamta, spela fel (inte en gang, vi snackar typ elva, han hade med sig en strakorkester utgjord av fyra sjukt dekadenta och blaserade kvinnor, de hangde inte med en sekund nar han spelade fel men det gjorde det bara battre). Det var som en blandning mellan stand up comedy (vilket jag trodde jag avskydde) och konsert, med Julian Casablancas extroverte javla tvilling som huvudattraktion. En tjock (aterkommande tema, I know) och aspackad brud i publiken vralar hela tiden obsceniteter och ar akuthatad av 90% av publiken, Adam har redan bett vakterna ta ut henne men av nagon anledning ar hon kvar. Plotsligt gor hur som helst Sir Adam en tvarvandning, stracker ut handen och sager here, let’s get my drunkest fan ever onstage. Hon vinglar upp bredvid honom, dubbelt sa lang och dubbelt sa tjock (arligt, det var bara tjocka manniskor som fick komma upp pa scen, jag anar en fetisch alternativt valdigt sluga och ocharmiga baktankar har) med skeva tander och flikigt har. Hon har pa sig en t-shirt som visar allt. Ingen beha. Adam borjar sjunga. Hon borjar dansa. Hon borjar totalporrdansa. Hon freakar ut Adam helt, hon alar sig kring mickstativ, hon trycker sig mot hans taniga judiska indiekropp, hon lagger handerna pa hans hofter och andas i hans ansikte. Jag alskar henne. Jag sag min sjalsfrande pa The Scala igar och hon ar en alkoholiserad tvameters skelande brittisk attention whore. Sedan ar konserten slut (det var tredje encoren) och de sander ned aven henne med pussar och kramar (Adam sag riktigt skarrad ut) och gar av scenen. DJ:n borjar spela. Porriga jattekvinnan haver sig upp over scenen och springer efter bandet backstage, dar jag precis hinner se henne vraka sig over mini-Adam innan dorren slas igen. Ah min Gud hade jag velat vara med for att bevittna hans reaktion. Men Adam tycker som sagt inte om mig. Jag har forsokt ragga upp honom tva ganger backstage, utan nagon som helst framgang. Ofattbart, har jag trott. Men jag forstar nu. Det ar ju givet. Sir Adam is into tjockisar. @&*%!!@!

Fast jag aterfick lite av min sjalvkansla nar jag och Cattis sedan gick till Catch, dar jag star inne pa toaletten med tva sjukt stylish modemanniskor bredvid mig framfor spegeln, de kollar snett pa mig och jag tanker att de maste tycka jag ar klyschig i mitt linne och mina jeans och mina Chuck Taylor® All Star® Star Bars Red/White/Blue Unisex Hi. Sa sager en av dem, pa svenska, till sin kompis: Shit vilken snygg manniska varpa hon svarar Jag vet. Subba och sedan gar de surt ut, jag for rahappy for att hinna inse att de ar precis sadana manniskor som jag vill leka med. FOLK SOM GILLAR SMALA MANNISKOR. FUCK YOU ADAM.