BLOGGARDODEN

Tank om bloggning ar JATTEFARLIGT. Om alla som bloggar nu far en verbal stroke vid femtio och bara inser: shit, jag har tomt mig sjalv pa alla opiniala resurser jag har, det ar slut nu, det finns ingenting mer att saga. Jag har tyckt allt, eller iallafall sa mycket jag nagonsin var planerat formogen. Man stirrar pa frugan/gubben i gungstolen och bara naha, det blev alltsa inte roligare an sahar, men man kan inte ens saga det for det ar en asikt man redan vart ute och viftat med alldeles for manga ganger redan,och sa sjalvdor man knall fall i ren skar och javligt tyst identitetsdesperation.