Minnen for livet/tar jag allting for givet?

Jag sitter ned och skriver ett mail till Ag och borjar ett stycke med Jag saknar att aka hem fran S i din bil klockan tva pa natten och lyssna pa Echo & The Bunnymen nar du kor upp och ned bland de morka kullarna och vi tar studenten om tre veckor. Tanken ar att fortsatta med resten av de fantastiska minnen vi har tillsammans och om hur de raddade mig men ingenting mer kommer till mig, jag forsoker minnas dansgolvseufori och cigaretter pa uteserveringar och innetoaletter och forfester hos mig med iPod och mammas gin men inget av dem ar med Ag, inget av de minnen jag minns ar med Ag for Ag dricker inte. Ag dricker inte alkohol, Ag roker inte, Ag ater inte. Med dessa tre distraktionsamnen strukna ur mitt liv aterstar alltsa ett minne fran de senaste tva aren. Med en person jag raknar till mina tre narmsta vanner. Detta minne ar musikbaserat: jag minns att Echo & The Bunnymen-laten vi lyssnade pa var Killing Moon men jag minns inte vad det ar vi aker hem fran.

Ar detta allt mitt liv bestar av? Mat alkohol nikotin och musik. Jag vet ju att Ag alltid var med, men vad gjorde hon under alla dessa natter? Sop jag for mycket for att kunna minnas henne?

Jag minns bara fester. Jag minns bara att tjuvroka. Jag minns att vakna upp bakfulla morgnar och kopa bakispizza. Blanda daliga cosmopolitans och laga avancerade middagar i mitt kok medan vi lyssnade pa jazz och rokte med munstycken i vara hogklackade skor och forkladen. 22:38-taget in till stan, falsklegsnervositet i kon till Fritz’s Corner, kicken da vi kom in, varje bartenders blick jag fangat och varje rockstjarna jag hanglat upp bakom scenen. Whiskey pa Riche, orangea gratisdrinkar pa Berns, Apple Martini och Cat5 pa Hotellet, absint och gras pa efterfest i nagon AD:s lagenhet med Anthony Micallef pa vaggarna och fotomodeller i sofforna. Jag minns alla ganger jag firat, men jag minns aldrig vad jag firade.