The perfect slut

Jag packar upp och sorterar ur gamla flyttlådor från mitt flickrum som abrupt slaktats då jag varit utrikes. Mamma har flyttat ihop med sin kille. När jag var nere i Båstad kollade jag på ett hus som min pappa köpt och lyriskt talat om i veckor, det låg uppe på åsen bland hästhagar och grusvägar och jag var arg för att jag skulle vara tvungen att ta taxi från Pepe's och hade högljutt krävt att pappa skulle köpa en vespa till mig under flera dagar när vi åkte dit för att titta och jag insåg att jag liksom inte var med i beräkningarna. Jag hade inget sovrum. Det var bara rum för honom och Marianne. Vilket är fair enough, jag bor för all del i London och har inte bott tillsammans med honom på drygt ett år, ett och ett halvt kanske till och med. Men ändå. Kan man inte få pausa från vuxenvärlden lite. Eller iallafall ha möjligheten.

Mamma har satt etiketter på alla kartonger, sådana som man sätter på burkar i frysen och skriver typ köttfärssås 2 port. på. Det mest aktuella, skivor, vinterskor, ridkläder, skivor, skivor, skivor. Fast mest frekvent är kjolar och tidningar. Den har tre lådor. Märklig kombo, I know. Jag har bara öppnat det mest aktuella, letar efter mig själv och min bakgrund men mest efter min svenska mobiltelefon.

Faan, jag börjar bli hungrig igen. Det är jobbigt. Jag har fortfarande inte handlat. Varje måltid är en utmaning. Mina tre senaste måltider har samtliga varit Capricciosa. Jag hittade en blodpudding i frysen och gjorde ett tappert fösök men kunde verkligen inte, så igår gick jag på fyra tuggor blodpudding från 14.30 till 04.15. Jag var på Vice-fest, i Älvsjö, det var asroligt! Jag var Shoreditch/Vice USA anno 2001-klädd, vilket jag trodde alla andra skulle vara också. Det var de inte. De var sobert men quirky stockholmsklädda. Exempel:

Jag och min stjärntvilling S. S bor i Stockholm och läser mönsterkonstruktion, me not. Ni kan ju gissa vem som är vem.

Alternativt, alla andra var snyggt klädda och jag var fult klädd, but hey. Jag gillar åttaårig pojke-looken. Och en av de sobra sa att jag var apsnygg, så. Jag tävlade i någon slags hoppborg mot Ag och när lekledaren skulle sätta på mig selen porrtryckte han upp mig på mage mot den uppblåsbara väggen, jag sade typ jaså sitter den bra nu och han ba jag bara skojar lite med dig och jag ba skrattar och spelar med, alltså om jag vore man skulle jag hata mig. Vad är min ursäkt för sexism nu, att jag är tjej? Jag är typ inte tjej. Jag gjorde ett test på internet en gång för omkring två år sedan tror jag, man svarade på lite random frågor om typ kärnvapenskrig och cirklar/kvadrater och så skulle de gissa kön och ålder. Moi = man, 31. Jag läste någonting i, tror jag, Elle, om det här med snygga tjejer som aldrig antränger sig och äter hur mycket som helst och avsäger sig hårfönar men ändå alltid är top notch, smala och volymhårade, och är som en killkompis men med ett hål, relativt bryskt uttryckt, alltså kan skämta lika rått som män och spela Playstation och ändå vara väna och sexiga. Alltså jag skriver runt det, jag missar kärnan som var någonting med moral, om att acceptera och spinna vidare på objektifiering och underlägsenhet och, antagligen, ojämlikhet för att man så gärna vill vara alla de här sakerna. En killkompis med ett hål i. Inte vara svag, blödig, fåfäng, neurotisk. Men alltid uppvisa konsekvenserna av sådant beteende = rakade ben, perfekt figur och rena kläder. Soundness of mind. Värdighet, integritet. Jag måste hitta artikeln för skribenten kunde klarare än jag peka ut det undermåliga i sådant beteende, men det är ju uppenbart att man lägger krokben för sina systrar för även om det för några är möjligt att vara det här, att äta junk food konstant och ändå vara pinnsmal, att inte sminka sig och ändå se ut som ett tidningsomslag, så är det ju inte det för 99% av befolkningen. Och ingen, de kapabla inräknade, gynnas egentligen av sådant här beteende i längden men ändå är det idealet för så många. För mig, såklart. Kolla på alla DOs and DON'Ts i Vice, tjejerna som är DOs är det för att de uppvisar manligt psyke (stövlar man kan sparkas med, ärr och blåmärken, porrtjärnetryck på t-shirten) i kombination med kvinnlig svaghet och sexighet (hotpants, höga klackar, skolflicksreferenser). Jag menar jag och mina jävla Cappricciosa, jag skulle just blogga om Pizza Express och dera 110 kronor-minimum för hemleverans och min plan att beställa fem pizzor och frysa in och leva på veckan framöver, det är inte så att jag skulle bloggat om att jag följde proteindiet, typ. Jag bara skryter om mina gener. Jag tycker Therese Bohman ska skriva om det här. Jag är dum. Hejdå.