RESONEMANG

Som betalning för en översättning jag gjorde för ett tag sedan fick jag ett presentkort på 1500 som legat och skavt i en av mina väskor någon månad nu. Jag känner stark, stark aversion för allt som har med shopping att göra. Konsumtion i allmänhet har jag däremot inga problem med, och med den inte helt ologiska tanken att någonting som går ut på att göra någonting dyrt, fast gratis, aldrig kunde vara helt av ondo begav jag mig med väl intränat andningsmönster till Acnebutiken på Norrmalmstorg. Det var en precis lika otrevlig upplevelse som jag väntat mig. Hippa stressade tråkmänniskor med gråbruna tröjor, stela leenden och fyrkantiga frisyrer. Alltså att sådant kan uppskattas, av NÅGON, helt sjukt. Ville inte ha något men gick därifrån med ett par blå stretchjeans för att Carl Barât sportar dito nyans på s. 150 i Bound Together och för att jag råkade göra en fläck på dem. Kan bli bra.