That suit, it's... it's incredible.
Jag kanner att jag maste kopa en marinbla kostym. Det sitter en mycket attraktiv man i min reception just nu, ikladd marinbla, subtilt kritstrecksrandig kostym vilken han matchat med snorda loafers i en ladernyans som narmast antas beskrivas som tan (samma nyans som de extremt vackra skor som reades ut pa Zara Oxford Street igar - OH vilken rea. Size 41 though). Eller kanske en drakt. Ja, en marinbla drakt behover jag for att komplettera min garderob vari just nu endast finns en gra kostym, en svart kostym och en kritstrecksrandig kostym. Kanner att jag inte ar riktigt redo for allt som kan handa in the life of a forty year old woman annu.
Dock kanner man sig inte helt ouppskattad har i receptionen. Inte av kollegorna, fuck kollegorna, men check this:
Jag sitter i ett eget rum med stora fonster mot gatan, sa alla som passerar utanfor ser rakt in. En kille/gubbe kom in i morse och fragade “So what exactly is it that you do?”. Hm. Kanns som att jag borde veta det. Jag sag mig desperat omkring och slet till mig en av alla bockerna vi har i receptionen, han bladdrade och hummade lite och sedan tog han ett visitkort, fragade var jag kom ifran och gick. Jag andades ut. Sedan ringer han pa dorrklockan igen, det var alltsa inte over, sa jag slapper bavande in honom ("Oh hello again, did you want anymore information?"). Och da bjuder han ut mig pa lunch("sorry I just saw you and had to ask"). Alltsa han var typ trettio. Fem. Minst. Och helt vuxen, med portfolj, glasogen och allting. Jag visste inte ens om jag kunde saga "sorry I have a boyfriend" eller om han skulle skratta och bara "I didn't mean it that way", for han ar sa LANGT IFRAN en kille jag skulle vara intresserad av. Han sag ut som en pappa. Allting blev valdigt krystat och jobbigt sa jag tog hans nummer och bara "I will think about it and I'll get back to you" och han sa ok och gick och jag tyckte jag hade hanterat det bra och skulle slippa se honom igen. Sa kom jag pa att han sa att han jobbar typ mittemot. Excellent. Intriger i receptionen. Kunde inte budkillen kommit in och raddat mig? Varfor hander aldrig sant utanfor Legally Blonde?
Vi har forresten fatt en ny flatmate uppe i valdtaktsparadiset. Han ar irlandare och pretty fit. Han har tva saker i badrummet: en deodorant (Hugo Boss) och en rakapparat. I'm intrigued. En man.
Dock kanner man sig inte helt ouppskattad har i receptionen. Inte av kollegorna, fuck kollegorna, men check this:
Jag sitter i ett eget rum med stora fonster mot gatan, sa alla som passerar utanfor ser rakt in. En kille/gubbe kom in i morse och fragade “So what exactly is it that you do?”. Hm. Kanns som att jag borde veta det. Jag sag mig desperat omkring och slet till mig en av alla bockerna vi har i receptionen, han bladdrade och hummade lite och sedan tog han ett visitkort, fragade var jag kom ifran och gick. Jag andades ut. Sedan ringer han pa dorrklockan igen, det var alltsa inte over, sa jag slapper bavande in honom ("Oh hello again, did you want anymore information?"). Och da bjuder han ut mig pa lunch("sorry I just saw you and had to ask"). Alltsa han var typ trettio. Fem. Minst. Och helt vuxen, med portfolj, glasogen och allting. Jag visste inte ens om jag kunde saga "sorry I have a boyfriend" eller om han skulle skratta och bara "I didn't mean it that way", for han ar sa LANGT IFRAN en kille jag skulle vara intresserad av. Han sag ut som en pappa. Allting blev valdigt krystat och jobbigt sa jag tog hans nummer och bara "I will think about it and I'll get back to you" och han sa ok och gick och jag tyckte jag hade hanterat det bra och skulle slippa se honom igen. Sa kom jag pa att han sa att han jobbar typ mittemot. Excellent. Intriger i receptionen. Kunde inte budkillen kommit in och raddat mig? Varfor hander aldrig sant utanfor Legally Blonde?
Vi har forresten fatt en ny flatmate uppe i valdtaktsparadiset. Han ar irlandare och pretty fit. Han har tva saker i badrummet: en deodorant (Hugo Boss) och en rakapparat. I'm intrigued. En man.


0 Comments:
Post a Comment
<< Home