Natural Born Filler

Tillbaka pa jobbet. Jobba? Nej nej nej nej nej. Anti. Idag eller imorgon kommer besked fran bade LCC och Goldsmith’s. Fan javla liv. Jag vill vara Juliette Lewis. I hennes filmer (nastan alla), inte verkligheten. Hon passar in i Terry Richardsons verklighet och den ar ful. Nu. Det osregnar. Pa min fodelsedag var det stralande solsken och trettio grader varmt, jag och S och Ag gled runt Brick Lane och at grillade saker och kopte retrosportklader och Icon Magazine fotade freaks overallt och vi var snygga for att inte tala om fulla. Nu har de akt hem och det ar bara man som ringer mig igen. Suck. Halften av dem havdar att de ar bogar men det vet man ju inte. Vi var pa bogklubb i lordags, Family, vi holl pa att inte komma in och de ratade omkring trettio pers framfor oss men sa kom nagon viktig person (i glitterhatt och kappa och stovlar) och pekade pa oss och sa fick vi komma in. Coolt. Valdigt 54. He chose me; I had never been chosen for anything before. Family ar kul for folk ser verkligen ut som de gjorde pa Studio 54, har till taket och glitterplataskor och langa kaftaner eller varfor inte en komplett stalmannendrakt. Men musiken ar trance, vilket bogarna alskar for de dansar med axlar och hofter, men jag ar rockskadad och dansar med har sa nar det var en timme kvar tills London somnade (det betyder ett!) drog vi forbi samma ko igen at andra hallet och slangde in oss i massan av sviniga packades skitiga heteroman inne pa Catch. The Pixies, Hole, Violent Femmes, Raconteurs, The Stooges, Velvet Underground, The Clash, The Kills. Jag tycker om musik pa riktigt, det kanns bra, musik kan faktiskt fa upp mig nar jag haller pa att do. Goodie. Jag lever valdigt instabilt just nu, precis pa gransen till nagonting daligt daligt daligt. Cigaretter har spelat en stor del i mitt liv den har helgen. Nar Ag och S akt hem igar hyrde jag film, bland andra Natural Born Killers. Basta scenen ar nar Juliette sjunger i sin cell. Born bad! It’s such a sin. I guess I was born.... naturally born... born bad… det kan vara sa. Jag kan var fodd dalig och det ar darfor terapi inte fungerar pa mig. Jag borde vara gangster. Synd da bara att jag ar stuck i en fucking javla reception. Jag borde borja bugga telefoner och ordna sa jag kan styra min business harifran, allt betalat av foretaget och ingen forstar ett smack. Hahaha. Superhogtuppsatta benkomplimangsmannen var har i morse ocksa. Han ar mycket valtalig och artig och intelligent, men framforallt ar han valdigt medveten om att han i sin position inte behover bry sig om sapass banala saker som diskretion da han stirrar pa min beha under tiden han fragar hur jag trivs i min nya lagenhet. Det ar i sadan situationer jag vill vara Juliette. Eller snarare Mallory. Da skulle han do, the motherfucker. How sexy am I now, huh? Flirty boy! How sexy am I now?