Ante meridiem

Jag har varit hos min stjärntvillings mor doktorn på läkarmottagningen för att kolla levern och nu sitter jag på det lokala stadsbiblioteket och väntar på att ungdomsmottagningen ska öppna. Jag skulle läsa Suzanne Brøgger men hittade en dator istället. Jag har tappat bort mitt lånekort men kan kortnumret utantill. Jag är en nörd. I looove bibliotek. Biblotekarien kände igen mig. Jag brukade gå hit och låna skivor och piratkopiera in i min iPod. Hon älskar mig, hon köpte in vad jag än ville ha. Undrar om det är någon annan än jag som lånat Moldy Peaches 2000: Unreleased Cutz & Live Jamz. På gymnasiet brukade jag till och med gömma mig i biblioteket på lunchrasterna för att slippa socialisera, förstår ni hur mycket nördcred jag har?

Doktorn var orolig. Jag får inte dricka "en droppe" förrän mina levervärden rapporteras. Ja, alltså, det visste jag väl. Man får inte dricka på Roaccutan, alls, och jag dricker som en bättre karl. Jag har svinont i huvudet och man kan typ inte se någon nyansskillnad mellan mina kinder och ögonområdena omkring mina irisar. Jag vaknade klockan kvart över sex i morse och dansade i ful morgonrock på mitt tak till Have a Cigar med Pink Floyd och rökte inte cigarr men väl Lucky Strike. Det var jätteroligt och inte nördigt alls. Jag trillade inte ned, vilket var bra.

När jag satt i väntrummet på läkarmottagningen och läste Hus & Hem kom Orup in med sin son. Han gjorde väsen av sig. Orup, alltså, inte sonen, eller det gjorde han väl, men inte mer än gemene barn. Orup däremot pratade jättehögt. Sedan kom nån mamma in och de diskuterade första dagarna i skolan. Det var inte lika glamoröst som det låter, I swear.